Ja, jag vet att man inte ska gnälla och att vi i Sverige dömer folk direkt när folk gnäller att man är bitter. Men nu har jag rätt att vara bitter, och jag ska spotta ut allt på bloggen eftersom jag inte vill skrika ut det på en person så jag tänkte att jag skriver ur mig lite istället!
Året börja perfekt, Nyår i sälen. Det va hur kul som helst!
Beslöt mig i februari att sticka till Oslo igen och kötta jobb, bestämde allt under 3 dagar. Trivs (trivdes), kände att jag hade kommit rätt för stunden igen. va bara tänkt att jag skulle vara kvar till början av sommaren men trivdes och bor här fortfarande.
17 Maj levde upp till sitt namn.
P&;L va grymt!
Sen braka det loss.
Jag vet att jag går tillbaka i tiden och ska glömma och traska vidare med det som har vart men nu ska jag skriva ut det.
19 Maj försvinner Gustaf, går och väntar 2 månader på att han ska komma tillbaka, ringer/skriver varje dag. luktar på hans tröja som han glömde, får dödsbesked (kastar tröjan och förundras av hur "lätt" det va att kasta den efter några veckor, hur fort en människa kan försvinna).
Bomben i Oslo. (drabba inte mig men känslan i Oslo skulle ni ha upplevt)
Bekant hamnar i koma dagen efter bomben.
Begravning, trodde jag skulle slippa det ett tag till, gått på för många redan tycker jag.
Kommer tillbaka till Oslo och har ingen ström i lägenheten, huvudlägenheten som ska betala strömmen har inte gjort det så då slås min ström av också, TACK, andra gången det händer nu, det va bara att packa ryggsäcken och bege sig till Martin. Men nu står man här, jag är ingen trollkarl. det skulle jag behöva vara nu.
Och mycket annat, 2011 har vart hektiskt, gått fort för man har bara väntat på besked/beslut. Jobbat och kört på!
Haft mycket kul också, massor med kul. men det känns som att det straffar sig direkt när man han kul. jag vet att man inte ska tänka så, JAG VET. men lättare sagt än gjort ibland.
Nu skulle jag bara vilja vara 30 år, lärt känna mig själv. stannat upp och kanske veta lite vad jag vill.
Jag vet att det inte låter som jag och om ni frågar om någon månad kommer jag säga åter igen att jag ska leva livet och känner mig som 18, men inte nu. Nu vill jag bo i Sala i en lägenhet, stanna upp. Kunna åka hem till mamma&pappa på mat och inte känna stress att umgås med alla när jag är hemma. Jag skulle vilja bjuda över farfar&farmor på mat. kunna åka till Brorsan i Stockholm. Krama Mateja (plus många andra) mycket oftare. tror att detta år har gjort så man har insett att livet är så sjukt förbannat kort. och att alla som du har omkring dig idag kanske inte står där imorgon.
Jag är nog en sån person som kommer flänga runt till jag blir 40. Jag vet inte om det är negativt eller possessivt, det visar sig men jag måste inse att jag BARA är 22.
Just nu skulle jag bara vilja ha någon som fixar åt mig & bestämmer.
Ja nu fick jag spotta ur mig lite. tack! va inte allt för bittra på mig för jag är bitter. Måste få vara bitter.
Men direkt när alla beslut (hatar beslut) är fattade så ler jag igen, det lovar jag er.
